Categories

Eva Helmersson

Vem vill vara patient?!

vem vill egentligen vara patient

Tittar man i Svenska Akademins ordlista förklaras ordet patient så här: En sjuk person som är föremål för vård eller behandling. I Wikipedia kan man läsa: En patient är en individ som är i kontakt med sjukvården för att få en diagnos för sina besvär eller behandling för någon sjukdom. Ordet kommer från latinets pati, som betyder ”lida” eller ”tåla”

Patienter är vi allihopa egentligen. Ska jag vara noga så är vi patienter så fort vi går till vårdcentalen eller doktorn och så fort vi tar en alvedon. Varför är det då så svårt att bli klassad som en patient.

Som barn och framför allt tonåring strävade jag efter att bli en självständig individ som kunde stå på egna ben. Friheten med att vara vuxen och kunna ta mina egna beslut och kunna sörja för mig själv. Jag minns hur otroligt förnedrande det var när mina föräldrar sa något i mitt ställe inför andra och vem blev inte irriterad när mamma eller pappa ringde för att kolla oss eller bara var nyfikna på vad vi gjorde.

Meningen är ju att vi ska klara oss själva när vi blir vuxen. Jag har ju dessutom alltid varit mycket noga med jag ”kan själv” (kanske inte när det kommer till att mecka bilar, rensa avlopp eller bygga hus, men nästan). Det är nu snart 25 år sedan jag blev heltidspatient eftersom jag fick den kroniska sjukdomen Multipel Skleros, men fortfarande känner jag mig inte som en patient på heltid. Visst är jag en patient men jag är också så mycket mer.

För mig kändes det för som ett stort nederlag och misslyckande när jag drabbades av kronisk sjukdom. Det känns fortfarande jobbigt ibland. Jag tycker inte om att vara beroende av andra. Att känna att jag är en belastning eller står i skuld är fruktansvärt. Som patient är jag i behov av vård. Jag blir en belastning för de som hjälper mig och för hela samhället och det är lätt att känna att jag står i skuld. Så känns det bitvis fortfarande.

Istället försöker jag ta kontroll över min situation genom att lära mig allt jag kan om min sjukdom och mina mediciner. Jag vill veta allt om sådant som får mig att må bättre. Jag slukar information om forskning och personliga berättelser från andra patienter. Genom att vara påläst och insatt känns det som om jag har makt att påverka min sjukdom och framförallt min situation. Kunskap är makt!

Jag skulle vilja att fler patienter kunde känna sig stolta över att vara patienter och att hantera sin sjukdom så bra som vi gör. När vi patienter är delaktiga i vår vård, våra behov och beslut så skapar det ett stort värde för både patienten och vården. Vi är alla experter på hur just vi mår och de flesta av oss är mycket pålästa när det kommer till vår diagnos, medicinering, rehabilitering och vård. Eftersom jag har en degenererande sjukdom mäter man i vården bara mina försämringar. Det vägrar jag att göra! Jag har koll på hur jag mår bra och försöker se till att göra de saker som jag mår bra av. Då är det också mycket lättare att fokusera på mina förbättringar. Det finns alltid något bra att fokusera på.

Så genom att höja statusen för patienterna genom att göra oss mer delaktiga och inte behöva be om ursäkt eller känna oss som en belastning skulle det bli mycket enklare att acceptera att man är patient och det är faktiskt helt ok.

Jag försöker helt enkelt leva mitt liv på bästa sätt med de förutsättningar jag har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *