Categories

Eva Helmersson

MS-balett

ballet-9-1548741-1280x960

Det händer ganska ofta att jag i drömmen gör saker som jag inte längre kan. När jag sover dansar jag balett, cyklar över kullerstensgator och klättrar på stegar. Det känns så naturligt, så roligt och så lustfyllt. Drömmarna kan vara så verkliga att när jag vaknar så är känslan i min kropp densamma som i drömmen. Halvvägs ut från sovrummet blir jag påmind om att riktigt så är det inte längre. Jag dansar varken balett eller cyklar över stock och sten. Eller gör jag…?

Halva mitt liv har jag levt med sjukdomen Multipel Skleros. Sjukvården, arbetsmarknaden och försäkringskassan klassar mig som sjuk. Försäkringsbolag och bankerna tycker att jag är en för stor risk för att bevilja försäkringar och förmåner.

Men jag då? Jag anser mig inte vara en särskilt stor risk för någonting och jag tror inte jag kommer att dö på mycket länge.

Sjukvården har en nykter och objektiv syn på min hälsa. Enligt dom är jag mycket sjuk. Obotligt sjuk dessutom, en kroniker. Jag kommer aldrig någonsin att bli frisk. Själv tycker jag att jag mår ganska bra i alla fall. Min mycket subjektiva syn på min hälsa är att jag mår helt ok. Jag känner mig ganska frisk. Vissa dagar är bättre än andra och vissa är naturligtvis sämre. Ibland är jag till och med sjuk, på riktigt, i influensa eller förkylningar. Då är jag sjuk.

Så vad är viktigast för mitt mående? Vårdens objektiva syn på min hälsa – SJUK! Eller min mycket subjektiva uppfattning av hur jag mår – HELT OK! Kan det rent av vara som så att hur jag uppfattar hur jag mår, faktiskt påverkar mitt mående. Det finns mycket forskning som visar att det är så. Det finns till och med ordspråk. ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det”.

Samtidigt går det inte en dag, inte ens en timme utan att jag påminns om att jag har en sjukdom. Men jag ser mig ändå inte som sjuk utan jag har mina utmaningar. När min MS bråkar med mig försöker jag förhålla mig till det. Jag ser det som en chans att öva. Visst har jag mina dagar när jag varken kan eller vill. När jag inte orkar eller har lust. Jag har också mörka dagar. Det är helt ok, men det gäller att inte fastna där. Jag mår mycket bättre när jag ser lite ljusare på livet, när jag är glad och förväntansfull.

Det är en balansgång och det är absolut inte lätt att veta när jag ska vila, när jag ska kämpa, när jag ska skratta och när jag ska gråta. Jag tillåter mig att känna så, samtidigt som jag vet att det bara finns en väg att gå. Framåt och det blir så mycket roligare om jag gör det med ett nyfiket leende på läpparna och i hjärtat. Varje dag väljer jag hur jag ser på livet, vädret, mina rynkor och mina krämpor. Är jag arg, bitter, besviken, förväntansfull eller nyfiken. Vad fungerar bäst för mig? Vad mår jag bäst av? Är jag sjuk eller är jag helt ok?! Tack alla fina vänner som inspirerar mig genom att se sina utmaningar som just utmaningar.

Jag dansar balett med min MS och jag vinglar fram i livet. Tjo hoo!

Om två veckor ska jag byta medicin. Min läkare säger att han vill att jag skulle få bättre livskvalité. Det låter ju helt fantastiskt! Det betyder att framtiden kanske blir ännu bättre.

3 Comments to "MS-balett

  • Åsa On 20/3/2016 @ 07:43 f m

    Så bra beskrivet av dig Eva, kram

  • Maya Larsson Boman On 20/3/2016 @ 08:04 f m

    Kloka ord Eva❤️

  • Ing-Britt Hjälm On 20/3/2016 @ 09:18 f m

    Tack för att du delar med dej av dina kloka tankar. Du sätter ord på hur många av oss med MS tänker 🙂 ♡

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *